I förra veckan presenterades Tolkutredningen, ett omfattande arbete som sätter fingret på flera av de frågor som länge präglat debatten om tolkning i offentlig sektor. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att utredningen är ett underlag, inte ett beslut. Nu följer remissrunda, beredning och i slutändan politiska avvägningar, där vet vi att det finns andra ingångsvärden.

Det gör att frågan om tolkning fortfarande är öppen, men just därför är utredningens innehåll viktigt att ta på allvar då den rätar ut en missuppfattning som länge präglat diskussionen:att mindre tolkanvändning i sig skulle göra offentlig sektor mer effektiv och billigare.

Utredningen pekar i praktiken i en annan riktning. Den föreslår att hälso- och sjukvård, tandvård, socialtjänst och skola ska undantas från tolkavgifter. Det är ingen slump. Det är i just de verksamheterna som förståelsen avgör kvaliteten i mötet, säkerheten i besluten och möjligheten att fatta rätt beslut från början. Det är också där kostnaderna för bristande kommunikation blir som störst.

För när människor inte förstår varandra uppstår kostnader som vida överstiger kostnaden för tolken. Missförstånd leder till längre vårdförlopp, fler återbesök, felaktiga bedömningar och högre risker i varje led. Vårdpersonal får svårare att göra sitt jobb. Patienter får svårare att vara delaktiga i sin egen vård. Det drabbar kvaliteten, arbetsmiljön och ekonomin. Det är en kostnadsbild som alltför sällan syns i debatten.

En effektiv tolkanvändning handlar om att använda rätt språkstöd i rätt situation. Om att matcha behov med kompetens. Om att ge medarbetare verktyg som fungerar i vardagen. Där finns den verkliga effektiviseringen, inte i att begränsa tillgången, utan i att använda den smartare.

Jag tror att offentlig sektor har mycket att vinna på ett annat sätt att tänka. Innovativa språkstöd kan ge snabbare tillgång till rätt kompetens, bättre planering och högre träffsäkerhet. I vissa situationer är professionell tolk avgörande. I andra kan digitala verktyg, översatta meddelanden eller strukturerat kommunikationsstöd avlasta verksamheten och höja kvaliteten samtidigt. Det är där innovationsutrymmet finns. Det är där de långsiktiga vinsterna ligger.

Det finns även en annan del i Tolkutredningen i som är viktig att lyfta fram: förslaget om förbud mot att använda barn som tolkar. Det är mycket välkommet.

Barn ska få vara barn och inte påtvingas ansvar som de inte ska. När ett barn tvingas tolka åt en förälder i vård eller myndighetskontext bärs ett ansvar som aldrig borde ha hamnat där och vi vet att dessa tillfällen är många. Utredningens förslag om ett uttryckligt förbud är en viktig markering om vilket samhälle vi säger oss vilja bygga.

Nu hoppas jag att tolkdebatten nu tar ett steg framåt. Att vi lämnar den förenklade diskussionen om kostnadsposter och börjar tala om vad som faktiskt skapar fungerande kommunikation, högre kvalitet och bättre resursanvändning.

För i slutändan kostar bristande förståelse alltid mer.

‍